Jämnförelse mellan 
Hinduism och Buddhismen 
  
  
Uppkomsten 

Både hinduismen och buddhismen växte fram på den indiska halvön. 
Hinduismen är buddhismens moderreligion. Från början ansågs buddhismen bara 
vara en inriktning av hinduismen, först ett par hundra år efter hans död ansågs 
det som en egen religion. 

Hinduismen har ingen grundare, den växte fram för mer än 3000 år sedan, och 
har förändrats allt eftersom. Omkring 1500 f. Kr trängde arierna, ett ljushyat 
folk, in i landet norrifrån, och förtryckte de inhemska draviderna. Ariernas och 
dravidernas religiösa föreställningar växte samman till det som senare blev 
hinduismen. Hinduismen kan te sig mycket olika på olika platser i landet, och 
olika familjer kan ha olika seder. 

Buddhismen sägs ha uppstått för 2500 år sedan när prinsen Siddharta Gautama 
bestämde sig för att få tillvaron förklarad. 
Han hade tidigare levt ett njutningens liv, instängd i ett palats. 
När han mötte verkligheten och såg allt lidande försökte han hitta meningen med 
livet. Först lyssnade han på de hinduistiska lärda och plågade sin kropp under 
flera år, men han nådde inte insikt. Till slut bestämde han sig för att koncentrera 
sig på det mentala, och inte fästa sig vid kroppen. Han satte sig under det heliga 
bodhiträdet Gaya, i närheten av en biflod till Ganges. 
Han bestämde sig för att inte resa sig förrän han fått den slutliga insikten. Efter 
ett dygns meditation fick han den, han såg tillvaron förklarad. 
Han blev Buddha (=den upplyste). 

Till skillnad från hinduismen så ansåg Buddha att hinduernas kastsystem var 
oviktigt. 

                                                  Gudarna 

Hinduismen är polyteistisk, den har flera gudar. Buddhismen rymmer också flera 
gudar, men de har ingen egentlig betydelse. Buddha menade att människans väg 
till nirvana får man finna själv, utan hjälp av övernaturliga makter. 

Brahma är, enligt hinduistisk tro, skaparens herre. Han gav liv åt jordens växter, 
djur och människor. Han är idag nästan bortglömd och dyrkas knappt av någon. 

Vishnu betraktas som den främsta av gudarna, många säger att han är den enda 
guden. Han är kraften och energin i allt som lever och finns till. Utan honom 
finns intet, han är världsalltet. 

Shiva är självplågarnas föredöme. När han dansar skapar han, men han kan 
också förstöra för att ge plats åt nya skapelser. Han symboliserar det goda och 
onda som finns inom varje människa. 

Hinduerna tror att gudarna kan uppenbara sig på jorden i mänsklig gestalt. En 
sådan gud och människa kallas avatar. Den mest kända och älskade avatarn är 
Krishna, som är Vishnu i en människokropp. 

  

                                      Högtider och fester 

Buddhismen har inte många fester, men bland dess fester så är Vesak den största. 
Den infaller på fullmånedagen i april/maj. Den här dagen sägs vara Buddhas 
födelsedag. 

Hinduismen har många religiösa fester: 

Holifesten är en glad högtid, då ungdomar drar omkring och kastar färgpulver 
och häller färgat vatten på varandra. Kvinnorna har rätt att skämtsamt smiska till 
alla män. Festen firas till minne av Krishna, som ständigt hittade på rackartyg i 
sin ungdom. 

Divalifesten är en ljushögtid och nyårshelg. Den firas för att hylla rikedomens 
gudinna Lakshmi. Raketer och smällare fyras av på gatorna, och i hemmen tänds 
det oljelampor och presenter delas ut. Vid den här tiden anses det särskilt 
gynnsamt att öppna ett bankkonto. 

Dasera är en tio dagar lång högtid som firas till gudinnan Durgas ära. 

  

  

                                          Livets mening 
  

Meningen med livet enligt hinduistisk tro är att nå moksha, att slippa 
återfödelsen. Då sammansmälter man med världssjälen, brahman. Människans 
själ, atman, är en del av denna världssjäl, men är fast i det kroppsliga livet och 
själavandringen. Moksha beskrivs som en gudomlig och underbar värld, där det 
bara finns ro, harmoni och fullständig lycka. 

Vägarna till moksha är flera: 

Bhakti, hängivenhetens väg. Vanlig bland dagens hinduer. Föremålet för 
dyrkanen är vanligtvis Krishna. Man upprepar gudens namn och sjunger 
lovsånger till dess ära. 

De goda gärningarnas väg, betyder att man är kärleksfull mot sina 
medmänniskor. Man ska inte ljuga, stjäla eller skada någon. Hänsyn till djuren 
ska också visas, de flesta hinduer är vegetarianer. 

Kunskapens eller vishetens väg är en intellektuell och krävande metod. Man 
studerar de heliga skrifterna, och kan genom tankearbete nå den slutliga insikten 
som leder till befrielse och förening med Gud. En andlig lärare kallas guru. 

Försakelsens väg väljer man när man medvetet väljer ett liv i yttersta enkelhet 
och fattigdom. Många äldre män väljer denna väg i sina sista år av livet. De 
kallas sadhus. 

Yoga är en urgammal träningsmetod. Man över sin kropp och sina sinnen till en 
fulländning och utvecklar en maximal förmåga till koncentration och djupa 
andliga upplevelser. 
  

Buddha menade att livet är ett enda stort lidande. 
Sinnlig njutning är bara en tillfällig förblindelse. Livet och lidandet slutar inte i 
och med att kroppen dör, Buddha trodde på själavandring. Han menade att det är 
begären, längtan efter sinnlig njutning och livstörsten som driver fram en 
återfödelse. För att få slut på återfödelsen måste man kväva livstörsten, vilket 
man gör genom att släcka sina begär. När man har gjort det har man nått nirvana. 
Vägen till nirvana visade Buddha med åtta punkter hur man skulle nå: 
  
  
  
  

1. Rätt kunskap. Man ska förstå de fyra ädla sanningarna. 
2. Rätt sinnelag. Man ska vara fri från begär och onda tankar. 
3. Rätt tal. Man ska undvika lögn, hårda ord och tomt prat. 
4. Rätt handlande. Man ska inte döda, inte stjäla och inte leva okyskt. 
5. Rätt liv. Man ska förtjäna sitt uppehälle utan att döda något levande. 
6. Rätt strävan. Man ska bekämpa det onda och sträva efter att ständigt göra det 
rätta. 
7. Rätt vaksamhet. Man ska ge akt på kroppen, sinnena, känslorna och tankarna. 
8. Rätt meditation. Det är genom meditation man når den slutgiltiga 
upplysningen. 
  
  

                                             Olika riktningar 
  

Buddhismen har splittras till två stora delar, sydbuddhismen och 
nordbuddhismen. Nordbuddhismen kallas för mahayana (stora vagnen). I den 
kan alla nå nirvana. Mahayana anses vara närmast Buddhas ursprungliga tankar. 

Sydbuddhismen kallas för hinayana (lilla vagnen). Enligt hinayana kan bara 
munkarna och nunnorna nå nirvana. 

Hinduismen har stort utrymme för egna tolkningar. 

  

                                              Utbredning 

Buddhismen tappade efter ett tag fotfästet i sitt hemland Indien, till förmån för 
hinduismen. Istället bredde buddhismen ut sig till hela området öster om Inden 
fram till Stilla havet. I Kina, Japan, Korea och Tibet är mahayana vanligast. På 
Sri Lanka, Burma och Thailand är det sydbuddhismen som är vanligast. 

Hinduismen förekommer främst i Indien. 
                                            Av Jennie Klemola åk 9